玛格丽达与“悼词美德”

?                            玛格丽达与“悼词美德”

                                                                           （瑞典）茉莉

在踏上去瑞典北方的列车，前去我曾长期生活过的小城，参加我最亲爱的瑞典大姐玛格丽达的葬礼时，我不知道什么叫“悼词美德”。

我只是在痛哭之后，在泪眼朦胧中，写出自己对大姐的回忆与无尽的怀念。我打印出一篇瑞典文的悼念文，想要送给玛格丽达的家人，让她的子孙后代也能了解我们之间的一段特殊情谊。

瑞典教堂的葬礼是鲜花和音乐的盛宴。牧师带我们唱赞美诗歌，有管风琴演奏，还有专业歌手表演。因为基督教认为，死亡是通往更丰盛更永恒的途径，所以不必太悲伤。

在追思会上，亲友们一边喝咖啡、吃点心，一边回忆玛格丽达的生平，播放玛格丽达生前最爱的歌曲。在亲友们的叙述中，玛格丽达是照顾家庭的慈爱母亲，是友好待人的好同事和好邻居，也是慷慨奉献的好基督徒。

我本来没准备在追思会上发言，但在听了很多人的悼念之词后，突然发现，他们认识的玛格丽达是日常生活中的好人，而我和玛格丽达做了16年的朋友，我们经常在一起谈政治、历史和文学，属于深度的精神知己，只有我深知她与众不同的另一面：旺盛的好奇心与求知欲、社会正义感与对世界的关怀。

于是，我拿着瑞典文的纪念文章上台发言，获得了一片热烈掌声，不少瑞典人向我致意，称赞并感谢我的发言。玛格丽达的那位在外交部工作的大女儿说，事后一些瑞典亲友询问她，了解关于她母亲和这个中国女人之间不平凡的友情。

为什么我能认识到亲友不太了解的玛格丽达的另一面？这可能是因为，人的天分和正义感是一种潜能，需要碰撞才能撞出火花。我和玛格丽达身上带着东西两种不同文化，一旦相遇相契合，就产生深刻交流的火花。

一位朋友评论我的发言，说这就是“悼词美德”，是每一个人都应该追求的。我这才认识到，人生境界的不同层次，可以用“简历美德”与“悼词美德”来区分。

美国知名作家戴维·布鲁克斯最先提出区分两种美德。他认为，“简历美德”指那些写在你简历上的成就和优点，那些给你带来竞争优势的技能。“悼词美德”则是指，当你老去，你希望别人如何评价你的墓碑词。后一类美德更为深刻地向内心发问，你是谁？在人际关系中，你是个什么样的人？是充满爱的？值得信赖的？

人们从追求“简历美德”到追求“悼词美德”，就是从追求自我成功转而追求“爱、拯救和回报”。 在我看来，几乎在人生的一开始，玛格丽达追求的就是爱与回报。她没有显赫的学历，曾在帮助人们戒酒戒毒的机构做工作人员，退休后为几个慈善组织做义工。

这是一种更深层次的自我，流淌出一种爱的本能，过一种更有利他精神的生活。何其有幸，在长久流亡天涯的宿命中，我遇到了这样一位瑞典大姐。西班牙裔美国哲学家George Santayana在悼亡诗《给 W.P》中吟诵道：

“死者安息，生者不会久徘徊。

借君一生，生活焕然添美好，

借君一死，死亡从此更容易。”

下面附上我于11月26日在玛格丽达追思会上发言稿（中瑞文）。

                       悼念我的瑞典大姐玛格丽达

我退休后离开松兹瓦尔，搬到斯德哥尔摩定居，已经两年多了。曾经多次想要回来，看望我们生活了25年的美丽小城和朋友，特别是想要看望我最亲爱的瑞典大姐玛格丽达( Margareta Edström )和她的先生Sven Olof。但是，这些计划都因为疫情耽误了。我相信疫情结束后，我们会有快乐重逢的好时光。

然而，当我们终于踏上回松兹瓦尔的列车时，玛格丽达已经在此安眠。今天，我们在这里和她做最后的告别。

在获知玛格丽达去世的消息后，我一度陷入悲痛之中，勾起无尽的思念和回忆。凝视着玛格丽达留下的一张张照片，回忆她度过的美丽人生。尽管泪流满面，尽管失去亲爱者的感觉是如此沉重，但我记住了她的美好与善良，记住了她的温暖、明媚和欢笑。

&    &    &

就在这个教堂旁边，曾有一家叫“Piccolo”咖啡馆，里面有一个小书店。大约是2005年，玛格丽达退休后，每周一次在这个小书店做义工。在此之前，我和玛格丽达在一个电脑课程上相遇，一见如故成了好友。正好我教中文的母语中心也在这个街区，因此，我把每周星期一上午的课程调开，用这个时间来和玛格丽达相聚。

那时，咖啡店的人们感到奇怪，为什么玛格丽达和一个黑头发的中国女人如此意趣相投，竟然有说不完的话？两个来自不同文化的女人是那么专注而神采奕奕，她们在讨论什么话题？

玛格丽达曾骄傲地告诉她的朋友，说她和我的讨论的话题是一般人想不到的。实际上，我们谈天说地的内容非常广泛，包括世界局势、瑞典政治、欧洲历史、诺贝尔奖文学奖和和平奖的得主，……。我曾一边绘图一边向她介绍中国，包括中国的历史和文化，也包括1989年的天安门事件、西藏和新疆的人权状况。

我们常常各自去读有趣的书，然后在一起交流读后感。有时还一起朗读诗歌，例如，联合国第二任秘书长、瑞典人达格·哈马绍的诗集《路标》。记得有一次，我对二战时的瑞典报纸主编托格尼（Torgny Segerstedt）反纳粹的事迹感兴趣 。托格尼是一位基督教自由派，他的传记涉及神学理论，我读起来有难度。玛格丽达便先看完全书，在书页上做出标记，帮助我理解这位瑞典英雄。

对于这个世界，玛格丽达有着强烈的好奇心和求知欲。她深深地爱着她的家庭、丈夫和孩子，同时也向世界投入更广阔的关注和爱心。她不仅仅是和我谈论世界的各种问题，而且几次参加到我争取权益的活动中。

一次是在2012年，中国作家莫言获得诺贝尔文学奖。根据我对中国文学以及瑞典诺贝尔文学奖的了解，我认为颁奖给这样一个缺乏人文精神的中国共产党官员，是违背诺贝尔设立文学奖的“理想倾向”之宗旨的。当时我写了一篇批评文章，题为《瑞典文学院背叛诺贝尔》 。玛格丽达和她的先生为支持我，决定陪我去瑞典文学院抗议。那年12月7日，我们顶着大风雪，从北方开车五个小时到斯德哥尔摩，在瑞典文学院门前散发中英文的批评文章。当时玛格丽达身患感冒，仍然坚持陪同我们前去。

另一次是在2014年，我们发现母语中心对移民教师在工资待遇上有歧视问题，玛格丽达支持我投诉雇主市教育局。在半年的时间里，玛格丽达帮我修改投诉文稿，陪着我寻找反歧视组织和工会的帮助，并指导我和政府部门谈判。

当时我和玛格丽达为自己打气的口号是：“East and west, we are the best！”（东方，西方，我们最棒！）因为我们两个有来自东西方的知识经验，一旦联手合作，瑞典政府的官僚就不是对手。就这样，我们两个被人视为婆婆妈妈的平凡女人，终于合力把市教育局打败。他们被迫向我赔款道歉，并为母语中心一部分移民教师转正加工资。。

&    &    &

在“Piccolo”咖啡馆关门后，玛格丽达夫妇又去Erikshjalpen 做义工。她告诉我，这个慈善组织关注儿童的受教育权和健康权，与贫困作斗争。直到生命的晚期，玛格丽达仍然坚持义务为社会奉献。

我们曾在仲夏节时一起去山林听音乐，一起吃中西餐馆。玛格丽达是热爱生活的人，她愿意尝试各种中国食物。在离开松兹瓦尔之前，我们请玛格丽达去中国餐馆，那是她生平第一次吃中国火锅，竟然也吃得津津有味。

对于流亡异国他乡的我，玛格丽达不是一位普通的朋友，她是关爱我的大姐，是我精神上的知己，更是我人生的导师。与玛格丽达长达16年的交往，她的人性温暖了我这流亡者的心灵，提升了我的知识与人格，使我看到瑞典民族的灵魂和最优秀的精神传统。

记得我曾经问过比我年长的玛格丽达，她是否害怕衰老和死亡。她笑着说：“我不怕！”因为有基督教的信仰，所以她能无畏地面对死亡。现在，玛格丽达已经走完了她美好的一生，相信上帝会在彼岸，用温柔的双手接待她。

在这里，我向玛格丽达献上无尽的祝福与感激！

感谢你给我的珍贵友情！

感谢你给我带来的美好回忆！

感谢我们共度的所有幸福时刻！

我们爱你！

我们的思绪与你同在。

安息吧，大姐！

请安然入睡。

2021年11月26日于松兹瓦尔

这是玛格丽达夫妇的结婚照

Till minne av min storasyster Margareta i Sverige

Av Moli

Det har gått över två år sedan jag gick i pension och lämnade Sundsvall för att bosätta mig i Stockholm. Jag har velat återvända många gånger för att se den vackra lilla staden där vi bodde under 25 år, och de vänner, särskilt för att besöka min käraste svenska syster Margareta och hennes man Sven Olof. Men dessa planer har försenats av corona pandemin. Jag är säker på att vi skulle få en lycklig återförening när pandemin är över.

När vi äntligen satt oss på tåget för att åka till Sundsvall har Margareta fridfullt somnat in. I dag är vi här för att ta farväl av henne. 

När jag fick höra om Margaretas bortgång fylldes jag av en stor sorg som väckte både tankar och många minnen till liv. Jag tittade på foton av Margareta och mindes det vackra liv hon hade levt. Trots alla tårar och den svåra förlusten av min kära vän, minns jag hennes skönhet och vänlighet, hennes värme, vackra röst och leende.

                         &    &    &

Precis bredvid kyrkan fanns det tidigare ett kafé som hette "Piccolo" med en liten bokhandel. Det var runt 2005 som Margareta gick i pension och arbetade som volontär en gång i veckan i denna lilla bokhandel. Tidigare hade Margareta och jag träffats på en datorkurs och blivit nära vänner. Det råkade vara så att modersmålscentrum där jag jobbade som lärare i kinesiska låg i samma kvarter, så varje måndag hade jag tid att träffa Margareta.

Folk på kaféet undrade varför Margareta och en mörkhårig kinesisk kvinna hade ett så bra förhållande och inte kunde sluta prata. Vad var ämnet för diskussionen mellan de två kvinnorna från olika kulturer, som var så engagerade?

Margareta berättade en gång stolt för en vän att hon och jag diskuterade ämnen som man kanske inte förväntade sig. Vi pratade om många olika ämnen, inklusive läget i världen, svensk politik, europeisk historia, nobelpristagare i litteratur och fred ...Jag har presenterat Kina för henne, bland annat dess historia och kultur, men också incidenten på Himmelska fridens torg i Beijing 1989 och situationen för de mänskliga rättigheterna i Tibet och Xinjiang.

Vi gick ofta iväg på egen hand för att läsa intressanta böcker och delade sedan våra tankar om det vi läst. Vi läste poesi tillsammans, till exempel diktsamlingen "Vägmärken" av Dag Hammarskjöd, den svenska diplomaten som var FN:s andra generalsekreterare. Jag minns att jag en gång intresserade mig för Torgny Segerstedt, chefredaktör för en svensk tidning under andra världskriget, och hans antinazistiska insatser. Torgny var en liberal kristen och hans biografi innehöll teologiska teorier som jag hade svårt att läsa. Margareta läste hela boken först och markerade sidorna för att hjälpa mig att förstå den svenska hjälten.

Margareta hade en stor nyfikenhet och en stark önskan att få veta mer om världen. Hon älskade sin familj, sin make, sina barn och barnbarn djupt, men hade också en bred omsorg och kärlek till världen. Hon pratade inte bara med mig om olika frågor i världen, utan också vid flera tillfällen deltog hon i mina olika kampanjer för rättigheter.

Den ena var året 2012 när den kinesiska författaren Mo Yan fick Nobelpriset i litteratur. Utifrån min kunskap om kinesisk litteratur och det svenska Nobelpriset i litteratur, ansåg jag att det stod i strid mot Nobels "idealistiska tendens" när priset gick till en kinesisk kommunistpartitjänsteman som saknade humanism. Då skrev jag en kritisk artikel med titeln "Svenska Akademien förråder Nobel". För att stödja mig beslutade Margareta och hennes man att följa med mig till Svenska Akademien för att protestera. Den 7 december samma år körde vi fem timmar från Sundsvall till Stockholm i snöstorm för att dela ut den kritiska artikeln på engelska och kinesiska framför Svenska Akademien. Margareta var då förkyld men insisterade ändå på att resa med oss.

En annan gång var 2014, när vi upptäckte att Modersmålscentrum i Sundsvall diskriminerade invandrade hemspråkslärare när det gällde lönen. Då stöttade Margareta mig i klagomålet mot min arbetsgivare, Sundsvalls kommun. Under sex månader hjälpte Margareta mig och följde med mig för att söka hjälp hos Antidiskrimineringsorganisationer och fackföreningen. Hon vägledde mig i förhandlingarna med kommunen.

Den slogan som Margareta och jag använde för oss själva på den tiden var: " East and west ,we are the best.”  Eftersom vi hade kunskap och erfarenhet från både öst och väst, och när vi arbetade tillsammans hade de svenska byråkraterna ingen chans. På detta sätt kunde vi två, som betraktades som ordinära kvinnor, till slut besegra kommunen tillsammans. Sundsvalls Kommun blev till slut tvungen att be om ursäkt och betala ersättning till mig. Detta ledde också till att flera andra hemspråkslärare blev fast anställda med högre löner.

Efter att Piccolo caféet stängde fortsatte Margareta och hennes man att arbeta som volontärer på Erikshjälpen. Hon berättade att den välgörenhetsorganisationen arbetar med barns rätt till utbildning och hälsa och bekämpar fattigdom. Hon fortsatte att bidra till samhället till sent i livet.

Under ett par år åkte vi till Norra Berget tillsammans på midsommarafton för att lyssna på musik, dricka kaffe och äta på kinesiska och västerländska restauranger. Margareta älskade livet och var villig att prova olika sorters kinesisk mat. Innan vi lämnade Sundsvall bjöd vi Margareta och hennes man på en kinesisk restaurang. Det var första gången i sitt liv hon fick smaka på kinesisk Hot pot som hon njöt av med stor glädje.

Hon var en omtänksam syster, en andlig vän och en mentor i mitt liv. Under de 16 år som jag umgicks med Margaretha, värmde hennes medmänsklighet mig och mitt hjärta som är på ständig flykt, och stärkte min kunskap och karaktär och öppnade mina ögon för den svenska nationens själ och de olika fina svenska traditionerna.

Jag minns att jag frågade Margareta en gång, som var äldre än jag, om hon var rädd för åldrandet och döden. Hon log och sa: "Jag är inte rädd!" På grund av sin kristna tro var hon inte rädd för att möta döden. Nu när Margareta har avslutat sitt underbara liv tror jag att Gud kommer att vara på andra sidan och ta emot henne med mjuka händer.

Här är min oändliga välsignelse och tacksamhet!

Tack för god vänskap.

Tack för ljusa minnen.

Tack för alla glada stunder.

Vi älskar dig!. 

Våra tankar är med dig. 

Vila i frid.

Sov i ro.

Den 26 november 2021.